lillaplingen

Nu är kevin död (Kevin är Stellas man!) fy så sorgligt! Jag kommenterade just Lollos blogg och skrev att jag hatar när folk dör! Jag är livrädd för döden, inte för min skull utan för de jag älskar. Jag själv är inte alls rädd att dö. Det var jag förut, men det var mest för att jag visste att mina föräldrar inte skulle orka att ett till barn dog. När jag läser eller ser en film eller liknande där någon sörjer en älskad så känner jag mig precis så som jag ser ut på den här bilden


Hur det än var och vad som än hände så älskade jag min syster och hon kommer alltid att vara och har alltid varit min förebild. Tillsammans med henne var enda gången jag fick vara lillasyster, jag är alltid storasyster, ska alltid ta ansvar och vara förståndig men hon krävde aldrig det av mig. Jag kunde bara vara med henne och de sista åren kunde vi prata om allt; killar, hem, jobb och universitet. Hon skulle varit stolt över mig och hur det blev! Jag skulle plugga till ekonom men har ju inte matte C så hon och jag bestämde att jag skulle plugga upp det i Sölvesborg men det blev aldrig av. Sen sökte jag in på lärarlinjen och jag vågade aldrig säga det till henne för att jag var rädd att hon skulle bli besviken på mig... Vad dum man är! Nu sitter jag här, nästan fem år senare och är ekonom! Uppenbarligen var det meningen att jag skulle bli ekonom men vad hade ödet planerat för henne? Vad var meningen med att det skulle bli såhär?

Och vad fan var meningen med att jag var blond???????