Du milde tid!!
Precis när jag tänkte stänga min dator och gå och borsta tänderna så får jag se att det pågår ett bloggkrig (ja, vi lever i ett I-land med alla dess problem!!) mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge. Jag står definitivt på Ebbas sida! Fy för bubblan vad arg jag blev på Linda nu, länkar här till blogginlägget hon skrivit http://www.amelia.se/blogg/linda-skugge/2009/02/21/rad-till-alla-ebbor/index.xml
Ååå jag är alltså en prestationsprinsessa?? Fast inte på Stureplan utan i Örebro. Om jag någon dag på mitt jobb inte ger 100% (händer inte så ofta) så mår jag piss, har jag stökigt hemma kan jag gå och ha ångest en hel dag för att någon ska komma oplanerat och jag inte hinner städa innan, om jag har jobbat sent flera dagar så har jag ångest för att jag inte har spenderat tid (så som sig bör) med mina kissar. Vem faaaan är hon att bestämma vem som får ha ångest och inte??? Och att man har ångest för sådana saker, betyder det att man är en sämre människa och att man kommer att bli upplyst när man får barn? Om jag någon gång i mitt liv skaffar barn så ska det vara för att jag verkligen vill ha barn och dessutom ska min man också vilja ha barn. Men mitt liv är alltså bara på låtsas tills jag bestämmer mig för att berika mitt liv med barn; som jag kommer att få lämna på dagis nio timmar om dagen fem dagar i veckan. Mmm då kommer jag verkligen få prestationsångest. Och nu ska vi inte blanda ihop det här! Jag älskar mammor och mammor är hjältar! Men det var itne det det hela handlade om för min del, vad jag vill ha sagt är att man inte kan mäta ångest och det ska man inte heller. En är inte bättre/sämre än någon annan!
Så nu ska vi börja definera ångest, mina kära vänner. Jag är upprörd! (Läs: Skitförbannad)
Ååå jag är alltså en prestationsprinsessa?? Fast inte på Stureplan utan i Örebro. Om jag någon dag på mitt jobb inte ger 100% (händer inte så ofta) så mår jag piss, har jag stökigt hemma kan jag gå och ha ångest en hel dag för att någon ska komma oplanerat och jag inte hinner städa innan, om jag har jobbat sent flera dagar så har jag ångest för att jag inte har spenderat tid (så som sig bör) med mina kissar. Vem faaaan är hon att bestämma vem som får ha ångest och inte??? Och att man har ångest för sådana saker, betyder det att man är en sämre människa och att man kommer att bli upplyst när man får barn? Om jag någon gång i mitt liv skaffar barn så ska det vara för att jag verkligen vill ha barn och dessutom ska min man också vilja ha barn. Men mitt liv är alltså bara på låtsas tills jag bestämmer mig för att berika mitt liv med barn; som jag kommer att få lämna på dagis nio timmar om dagen fem dagar i veckan. Mmm då kommer jag verkligen få prestationsångest. Och nu ska vi inte blanda ihop det här! Jag älskar mammor och mammor är hjältar! Men det var itne det det hela handlade om för min del, vad jag vill ha sagt är att man inte kan mäta ångest och det ska man inte heller. En är inte bättre/sämre än någon annan!
"Se mammorna! Stureplansprinsessors ångest är liksom lite magstarkt för oss att ens lyssna på, vi som kämpar dygnet runt med våra små nya liv."
Så nu ska vi börja definera ångest, mina kära vänner. Jag är upprörd! (Läs: Skitförbannad)
Kommentarer
Postat av: Lollo
Herregud vilken bäbis nivå det är på dom två, pajkastning i bloggar.... Jag vet inte om det är ett såååå smart råd att folk ska skaffa barn för att dämpa sitt "ego"??? Muppar! Jag förstår att du blir upprörd Åsa!
Trackback
