lillaplingen

Sune var uppe i fönstret och höll på att riva en blomkruka, så jag for upp och började ryta åt honom! Då springer han först halvvägs ut i hallen och sen upp i soffan och jag sprang efter honom! Så när han kutar upp i soffan så tvärvänder jag och ska springa efter honom, glömmer att jag har ullsockar på mig och drattar såklart på ändan på vårt parkettgolv! Så jag trillar med ryggen före ner i soffbordet och börjar skratta, sen trillar tårarna av att det gör så förbannat ont så Gustav for upp och försöker lyfta upp mig i soffan vilket resulterar i att jag skriker ännu mer eftersom han tar på mina revben som jag är helt övertygad om har gått av, varenda ett! ( på vänstersidan) så nu sitter jag här, helt rödgråten med en knöl på baksidan av ryggen, en reva i armen (var den kom ifrån har jag ingen aning om) det gör ont när jag andas och pratar och framförallt skrattar! Och jag kan inte låta bli att skratta för jävlar vad roligt det måste ha sett ut!! Jag sitter och småfnissar nu med... Men allvarligt, jag har nog brutit ett revben eller nåt, det ska väl inte göra ont att andas, annars??? Sen har jag dunkat i rumpan, det var ju tur att jag dammade den i golvet, den är det enda på min kropp som har något som skulle kunna liknas vid fett!

Jag har inte slagit mig så ofta... Jag har alltid varit en väldigt lugn person så antagligen kommer jag att lägga upp bilder på mina skador, ni ska få se! Bara så de finns dokumenterade!! =D

Åsa, gå och lägg dig!!