lillaplingen

...är lika med noll på min blogg! Här händer inte mycket, vill jag lova! I mitt liv däremot händer en del. Jag jobbar i massor och försöker samtidigt hålla alla bollar uppe hemma. Inte det lättaste! Tur jag inte har några kids! =)

Igår var jag på Arlanda för påbörjan av budgetarbete vår -12. Det är så kul! Jag älskar utmaningar i excel och få hitta på nya diagram och tabeller och formler! Excel is the shit, helt enkelt!

Annars händer faktiskt inte så mycket i livet trots mitt tidigare påstående! Det tuffar på, bara! Imorgon är det frukost med flicksen klockan sju på Java. Jag stod där förra fredagen klockan sju också men då hade vi flyttat dag men sms:et kom inte fram till mig. Den dagen blev förvirrad från början till slut. Jag har börjat sova med öronproppar vilket gör att jag numera sover mina åtta timmar per natt och inte de fem eller sex timmarna som innan. Men de gör också att jag inte hör ett smack. Så jag vaknar lite hipp som happ varje morgon. Så förra fredagen vaknade jag med ett ryck kvart i sju! Och hade då inte hört att klockan ringde! -Fick panik och sminkade mig skitfort och rusade ner i förrådet för att ta min cykel [till saken hör också att vi skulle på afterwork på kvällen så jag hade skor med klack, bara tio centimeter...] jag kommer ner i förrådet och inser att min cykel inte är där. Förstår också att jag måste ha glömt den uppe på stortorget [på jobbet] dagen innan och då alltså gått hem. Man kan ju tro att det var afterwork den dagen, egentligen. Hur som helst så får jag ju gå upp på stan, inte så att det är långt men jag hade som sagt skor med klack. Och då var klockan redan fem över sju och batteriet i min telefon hade laddat ur sig så jag kunde inte ringa någon. Jag sprang in på Java, letade febrilt efter mina kompisar, kvart över sju, andan i halsen och tokrufsig i håret. Jag hade ont i fötterna också men det syntes ju i alla fall inte. Jag ser väldigt snabbt [trots torra linser efter språngmarshen] att de inte är där... Så jag rusade upp på kontoret för att ladda telefonen och ringa någon, fick tag på Ella och hon förklarade alltså att frukostdejten var flyttad till imorgon och att ett sms hade gått iväg till min telefon! Fredagen avlöpte sen i ungefär samma anda så jag borde faktiskt ha legat kvar och inte gjort så mycket mer än sovit med mina gula öronproppar den dagen.

Imorgon är det i alla fall äntligen dags! Det är lyxigt att träffa tjejerna men också så fantastiskt lyxigt med frukostbuffé. I love it!

Förresten så har jag börjat spela igen också! Jag tog oskulden på min "nya" cello i förrgår och det kändes fantastiskt! Jag behöver ha något kreativt [förutom mina virkade kakor] att göra. Och jag är så glad att mamma pushade mig att fortsätta spela trots att jag så många gånger har velat lägga av. Nu älskar jag det och är väldigt glad att ha något att lägga alla mina känslor på. Det är viktigt att få utlopp!

Katterna har också fått en leksak att få utlopp på, det är en "docka" från Teknikmagasinet som har ett laseröga i sig. Så den snurrar runt på väggarna med en liten laserpekare och roar kissarna! Sune har dock fattat var den röda pricken kommer från så man får passa på den där dockan, han har redan lappat till den så den slagit i golvet flera gånger. Ingen dum katt det där, inte! Selma däremot jagar pricken glatt. Inte för att hon är dum utan för att hon tycker det är kul - tror jag.

Nu ska jag ringa pappa och kolla till min fisk som står i ugnen!

Hej svej!